Torekovs Historia

Sjöfarare upptäckte tidigt den skyddade havsviken med sandbotten och en naturlig liten hamn, här kunde de söka skydd i väntan på bättre väder. I anslutning till hamnen uppstod bebyggelse redan på 1200-talet. Det bildades en liten marknadsplats där handel bedrevs mellan Bjärebefolkningen och besättningarna på skeppen. Kyrkan byggdes under tidig medeltid i romantisk stil och hade en särställning på Bjäre tack vare att Sankta Thora tidigt blev sjöfararnas speciella lokalhelgon.

Torekov var fram till mitten av 1800-talet ett utpräglat fiskesamhälle och sysselsatte mer än hälften av den manliga befolkningen. De gamla kaptensgårdarna, piren och fiskebodarna i hamnen, skjulet med sina namnbrädor från fartyg som förlist utanför Torekov och sjöfartsmuseet med sina tre kanoner vittnar om byns storhetstid som sjöfarts- och fiskesamhälle.
(Källa: Båstad kommuns historia. Jan Moen 1985)

Legenden om Sankta Thora
Legenden om Sankta Thora och Torekovs uppkomst berättas i ett otal variationer. Den vanligaste versionen berättar följande:
En gång i forntiden regerade en dansk kung över södra Skåne. Kungaparet fick tre barn som gavs namnen Thora, Arild och Gille. När barnens mor dog gifte kungen om sig och den elaka styvmodern beslöt sig snart för att göra sig av med barnen. Hon övertalade därför en skeppare att ta med barnen på en seglats där han lät skeppet förlisa och de tre barnen drunknade. De tre kropparna fördes av vågorna till olika stränder. Arild flöt i land på norra stranden av Kullahalvön, Gille på norra Själland och Thora längst ut på nordvästra spetsen av Bjärehalvön. Platserna sägs ha fått sina namn efter de ilandflutna barnen; Arildsläge, Gilleleje och Torekov.

Thoras kropp påträffades av en blind man som hette Frenne. Han fann henne på ett stort stenblock på stranden. Frenne lovade att begrava den stackars flickan i vigd jord. Vid detta löfte fick han sin syn tillbaka och han tillkallade hjälp för att begrava Thora nära den plats där hon påträffats. Ovanpå gravplatsen byggde Frenne och hans män ett enkelt kapell som fick namnet Sankta Thoras kapell. Vid stenen, mitt på stranden där Thora flutit i land, sprang en sötvattenskälla fram. Kapellet och källan blev mycket populära vallfärdsplatser. Källan, som ansågs bota hud- och ögonsjukdomar, hade stora besöksskaror långt in på 1800-talet.
(Källa: Båstad kommuns historia. Jan Moen 1985)